Blurred lines

Är denna låten populär i Sverige nu också? Den är superpopulär här, den spelas överallt och får mig verkligen att tänka på USA och volleyboll haha :)
  

Go Bear cubs!!!

Hola allihopa!
 
Nu var det längesedan jag skrev här och det är mycket som har hänt sedan senast men min dator har varit jättekonstig i veckan och inte velat "connecta" med internetet men nu verkar det ha löst sig av någon anledning, eller jag håller i alla fall alla tummar för det!
 
Idag var en väldigt bra avslutning på en jobbig skolvecka, vi hade vårt första game idag (bortsett från i måndags då vi hade en övningsmatch mot ett annat lag). Så volleybolltjejerna hade match och fotbollskillarna hade match precis efter oss. Så man riktigt kände stämningen i skolan idag, i skolan hade alla vi på oss våra vita uppvärmnings-tröjor, fotbollskillarna hade på sig sina tröjor och cheerleaderna hade på sig sina cheer-kläder och folk gick runt och peppade varandra hela dagen och på US History fick vi gå ut och fixa till på "footballfielden" (haha så svårt att göra ord till svenska). Klockan 15 ropade de ut i högtalarna att volleybollens JV-lag hade tillåtelse att gå från lektionerna så vi gick och bytte om, hade pepptalks och värmde upp till vår underbara uppvärmnings-cd. Jag är med i JV (Junior varsity) och efter oss spelade Varsity (de bästa) men vi alla tränar ihop och är som ett lag ändå. Det var en sån underbar stämning och när Varsity spelade var cheerleaderna i full gång med sina cheers. Jag fick bara spela typ 3 min och hade inte bollen en enda gång, jag var helt borta och visste inte alls var min bas var och vart jag skulle och när haha men det var superkul att sitta och heja på alla andra i alla fall! Vi vann och så gjorde varsity så det var en perfekt invigning på säsongen!

Klockan 19 var alla på plats nere på footballsplanen för då började deras game. Jag kollade lite men fattade inte mycket, det enda de gör är ju att springa mot varandra och tacklas hahah men det var coolt att se och det var kul att bara gå runt och prata med härligt skol-folk! De vann med stora siffror, tror inte det andra laget fick ett enda poäng medans vi hade touch down redan första minuten! Och cheerleaderna cheerade på som aldrig förr haha!
 
Det är sjuuuukt hur seriöst de tar sport här, jag är uppvuxen med att sport är en kul grej men här tar de allt på blodigt allvar och varje skolsport tränas lika hårt som ett svenskt elit-lag jag lovar. Volleybolltjejerna slänger sig kors och tvärs över golvet efter varje boll och cheerleaderna får typ ångestpanik om någon inte har armen bakom ryggen på rätt sätt eller skriker "field" när de vänder sig mot footballsplanen. Och om någon undrar så betyder "bear cubs" typ "björnungar" (fast vår maskot är endå en vuxen björn...) men vi är i alla fall "the cubs" och det är så de presenterar oss vid varje match och idag spelade vi mot och fullkomligt utklassade "the panthers" från en skola längre bort.
 
Efter matchen var det en dans för alla åldrar mitt på planen och det var jättekul hahah mycket line dans av olika typer (de är sånna cowboys här!) men det var kul och härligt att bara hänga med folk efter vår seger-dag!
 
Och juste imorgon är det min födelsedag så när jag kom till skolan så var mitt skåp helt dekorerat med papper och ballonger både på insidan och utsidan och jag misstänker att det är Heather och Ashlee som ligger bakom det, tack så jättemycket!!! Självklart la alla märke till det så vart jag än gick hade jag följande konversation:
- Happy birthday Emma!
-Thanks, but it is tomorrrow
- Oh. Happy early birthday!
Så jag är jätteexited för min födelsedag imorgon, på morgonen kommer Valerie hit för att prata med mig vilket är min YFU-representant jag aldrig förr träffat. Efter det är det ett till volleyball game (hemma) mot ett lag som ska vara ganska dåligt så jag hoppas att vi vinner och att jag fattar hur man spelar hahah. Efter matchen är det hem och byta om och sen ska vi in och se den nya One Direction filmen på bio i 3D woopwoop kommer bli så kul! På söndag vet jag inte om det händer något och på måndag är det Labour day så då händer lite kuliga saker! :)
 
My locker:
 
Jag på uppvärmningen...
 
Football under någon form av halvlek eller paus...
 
Dansen haha
 
 
 

Feelings

Jag skriver detta inlägget mest för att ni där hemma i Sverige ska förstå bättre hur det verkligen känns att vara utbytesstudent. Jag kan tänka mig att många går in och läser utbytesbloggar och tänker att "gud vad kul hon/han verkar ha det hela tiden, det måste vara världens roligaste grej att vara utbytesstudent" och jag tänkte precis samma sak innan jag åkte. Men sanningen är att vara utbytesstudent är ingenting likt det man någonsin kunnat föreställa sig innan. Det är väldigt kul och hittills har jag gjort väldigt många roliga saker men det jag nu ska försöka förklara är lite om hur allt är när det inte känns sådär superbra. För precis som hemma så har man både bra och dåliga stunder.
 
Jag kan ju börja med att man som utbytesstudent har känslor som går väldigt mycket upp och ner. Jag skulle nog kunna säga att åka som utbytesstudent är det svåraste jag någonsin gjort samtidigt som att det hittills har varit väldigt väldigt kul! Ibland känns allt så himla bra men ibland så känns det jättejobbigt. Jag tyckte första veckan och speciellt de första dagarna var ganska jobbiga för när det var jobbigt så kändes allt så himla mycket jobbigt. Och mycket av det handlade om trötthet. Jag hade inte sovit någon bra natt dagarna innan jag åkte och efter en resa på 24 timmar så var man väldigt trött men vaknade ändå upp 04.00 varje morgon på grund av tidsskillnaden och jag var aldig hungrig när vi skulle äta. Det gjorde också att man blev trött redan vid lunch här när det började närma sig kväll där hemma och när jag var sådär trött så kunde jag ofta känna mig ledsen och liksom ensam på något sätt. När man är trött börjar man liksom också reflektera mycket mer över allt knasigt med USA och alla skillnader och allt som man inte förstår.
 
Det som hittills har varit svårast som utbytesstudent är nog att mista all trygghet. Hemma så vet man hur allt fungerar, hur man ska prata, hur regler funkar och allt sånt men här så fattar man ingenting ibland och det är ganska jobbigt! Man vet liksom inte hur någonting fungerar och känner sig helt lost och väldigt udda ibland för det finns ingen situation som man känner sig helt trygg med. Även volleybollen var något helt nytt för mig och där var jag helt lost till en början och absolut inte van vid den mängden träning varje dag så det var också lite jobbigt först. Min värdfamilj har varit helt fantastisk men även i huset så funkar allt så olikt från Sverige, det var nya regler att anpassa sig till och nya vanor och sånt som de tar för givet men som jag aldrig tidigare hade stött på. De är också väldigt olik min svenska familj både i uppbyggnad och i personligheter och det var också någonting nytt att anpassa sig till även om det inte är något negativt med det. Man är så van vid sitt liv hemma i Sverige så att plötsligt kastas in helt i en annan värld där man inte känner någon och inte vet hur någonting fungerar var lite jobbigt i början speciellt när man var trött och jetlagad eftersom i alla fall jag blir mycket mer känslosam när jag är trött har jag märkt. Ibland ville jag bara hem till Sverige där allt fungerade som vanligt!
 
Något jag längtar ihjäl mig efter just nu är mina kompisar! Jag saknar så mycket att bara ha någon att sitta och prata och skratta med och som känner en sedan innan. Även om alla är jättesnälla här så är det svårt att vara "den där utbytesstudenten från Sverige" för här har alla ju redan sin grupp av kompisar så man känner sig ofta lite utanför. Jag har personer i mina klasser som jag pratar med och så men det blir liksom bara ytligt typ "hur mår du?" "hur säger man det här på svenska?" och så vidare. Det är svårt också med språket för man kan inte riktigt vara sig själv på engelska, man kan inte bara spotta ur sig massa ord, skämta, vara ironisk och ha koll på situationen på samma sätt här utan man är väldigt begränsad och liksom känner sig väldigt udda hela tiden och inte riktigt sig själv. Så efter 2 veckor här så saknar jag verkligen att bara sitta med mina kompisar som jag känner utan och innan och bara prata om allt och inget. Ibland sitter jag och typ hittar på konversationer med mina kompisar i huvudet haha.
 
Men samtidigt är jag så glad att jag tog den här chansen och känner redan att jag har utvecklats så mycket som person. Är så tacksam att min familj där hemma gjorde detta möjligt och så glad att min värdfamilj här har tagit emot mig och visat mig den amerikanska kulturen på ett så bra sätt. Tror detta kommer bli ett super-år!
 
Stor kram <3